76
Undertecknad skrev på sin tid ett brev till professor Levertin och anhöll att få recensera »Fragment och miniatyrer» i Svenska Dagbladet — med vilket jag då icke hade några förbindelser — men erhöll omgående det svar, att det var omöjligt, efter som boken redan lämnats till hr Sprengel.
En sympatisk ung man, inte sant, som på detta sätt söker slå sig fram genom att spekulera i de sämre instinkterna hos en inflytelserik författare! Ty att herr Böök trodde sig göra en Levertin täckelig gärning genom att racka ner undertecknad, och att hans recension var hållen i en sådan anda, det torde icke ens han själv ha panna att förneka; så till vida var hans planerade attack mot undertecknads ringhet av alldeles samma valör som det ovan anförda utfallet mot Ola Hansson.
Det är för övrigt lustigt nog att iakttaga, hur herr Bööks uppfattning av en persons värde och betydelse växlar allt efter den hållning, som vederbörande i herr Bööks ögon intar gent emot nittiotalskoryféerna. För Hans Larsson har herr Böök alltid betygat den djupaste respekt — ända tills denne offentliggör sin vidräkning med Heidenstams övermodiga utgjutelser om åttiotalet. Då vänder sig bladet med ens; då utnamner herr Böök — i sin recension av »Hjärtats Oro» — Vitalis Norström till Sverges djupaste filosof, medan han ungefär samtidigt — under