sådana vetenskaper, som kunna använda experiment, måste anses sakligare än andra — en fysiker som Mach, en kemiker som Ostwald, att det som forskningen bjuder som sitt resultat aldrig är annat än en bild färgad som ett konstverk av sin upphovsmans väsen och gällande endast så länge, till dess ett nyupptäckt faktum, stridande mot den gamla bilden, framtvingar en ny. Själva naturlagarna bliva för en sådan uppfattning på sin höjd provisorier.»[1]
»Så skriver icke en dogmatisk materialist» utropar d:r Vannérus triumferande, och avbryter citatet; låt oss emellertid höra den omedelbara fortsättningen:
Men om detta är slutsumman av de exakta vetenskapernas arbete, kan man förstå, vilken osäkerhet, som vilar över de historiska disciplinerna. Individualiteter och enstaka fall — och med sådana sysselsätter sig ju företrädesvis all historia — undandraga sig strängt taget all vetenskaplig bevisning.
Av detta citat liksom även av Levertins recension av Bo Bergmans »Marionetterna» framgår, att Levertin hört talas om Ostwalds angrepp på den naturvetenskapliga atomhypotesen, och att han häri sett en fara för den materialistiska världsåskådningen. Men att denna tankegång, som ju rör sig på den naiva realismens allra lägsta nivå, skulle för Levertin innebära något uppsving till
- ↑ Man jämför härmed Levertins tidigare uttalande om »det ensamt heliga och oförytterliga vi kalla lag» (sid. 55 i det föregående).
