Denna ståndpunkt är icke synnerligen originell, och kan svårligen rubriceras som världsåskådning; den är tvärtom ytterst vanlig just hos den stora massan av vår tids bildade, som sakna världsåskådning. Herr Vannérus begår bland annat det gamla vanliga, men hos en filosof dock något överraskande misstaget att förblanda praktisk och teoretisk idealism, medan handlande livspatos dock är en sak, teoretisk världsåskådning en annan. Men denna detalj är naturligtvis av underordnad betydelse gent emot den oerhörda kritikslöshet, varom artikeln i sin helhet bär vittne.
I Sverge har emellertid det feminina tänkandet gripit omkring sig till den grad, att på det intellektuella området numera allt är tillåtet, blott man — för att använda Levertins terminologi — »bevarar den moraliska elegansen». Det är sant, om en fysiker skulle vilja förklara tyngdkraften som en följd av det inflytande som golvströmmen utövar på klimatet vid Norges västkust, eller om en historiker skulle vilja härleda Gustaf Wasas reformation ur Columbi upptäckt av Amerika, så skulle publiken storskratta och kritiken förklara författaren abnorm. Men när Oscar Levertin på det filosofiska området kommer fram med yttranden, som icke äro en hårsmån mindre befängda än de nyss ponerade, när han vill utjämna konflikten mellan tro och vetande genom en tyngd-
