cigarretten, gick fram till fönstret och granskade föremålet med ett förstoringsglas.
— Onekligen av intresse, ehuru man ej får veta särdeles mycket, sade han. För visso antyder denna käpp ett och annat. Den ger grunden till åtskilliga deduktioner.
— Är det något som undgått mig? frågade jag med ett visst självförtroende. Jag hoppas, att det ej är någonting av vikt, som jag förbisett?
— Jag är rädd, bäste Watson, att flertalet av dina slutsatser varit oriktiga. Då jag sade, att du eggade mig, menade jag för att tala uppriktigt, att iakttagelsen av dina misstag en och annan gång för mig in på rätta spåret. Inte för att du har alldeles orätt i nu föreliggande fall. Mannen har onekligen sin praktik på landet och han går mycket.
— Alltså hade jag rätt.
— Ja, i det avseendet.
— Och något vidare är ej att säga om saken.
— Jo för all del, det är det visst. Jag skulle till exempel vilja anmärka, att om en läkare får en minnesgåva, är det mera antagligt att gåvan kommer från ett hospital eller sjukhus än från medlemmarna av en hetsjakt, och när bokstäverna C. C. stå framför H. så ledes tanken helt naturligt på Charing Cross Hospital.
— Åh ja, däri har du kanske rätt.
— Så alldeles otroligt är det väl inte. Bygga vi tills vidare på denna hypotes, så få vi ett nytt fäste för våra antaganden rörande mannen, som sökte oss i går.
— Vad skulle vi då kunna sluta oss till av det förhållandet, att C. C. H. betyder Charing Cross Hospital.
— Faller dig ingenting särskilt in? Du känner mina metoder. Tillämpa dem!
— Jag inser ingenting mer än att mannen praktiserat i staden innan han flyttade till landet.
— Litet längre än så skulle vi kanske kunna komma. Vi skola söka tänka oss in i, vid vilket tillfälle en sådan gåva efter all sannolikhet blivit överlämnad. När skulle väl hans vänner ha kommit på den idéen att tilldela honom ett bevis på sin välvilja? Förmodligen just då han stod i begrepp att lämna sin plats vid
