Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/12

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8
FÖRSTA KAPITLET

sjukhuset för att börja praktisera på egen hand. Vi veta, att han fått en gåva. Vi tro, att han utbytt sin verksamhet vid sjukhuset i staden mot enskild prak­tik på landet. Skulle det då vara alltför förhastat att antaga, det överlämnandet av gåvan ägt rum strax före flyttningen?

— Nej, nog förefaller det ganska troligt.

— Nu är att märka, att han omöjligt kunnat ha fast anställning vid sjukhuset, ty en sådan plats intar blott den, som på allvar är bosatt i London och icke, när det så faller honom in, flyttar till landet. Vad var han då? Om han hade sin verksamhet vid sjuk­huset och dock ej ägde fast anställning där, så måste han ha varit en läkare av andra ordningen, kanhända en medicinare, som aldrig avlagt fullständig examen. För fem år sedan lämnade han London, det kan man se av årtalet på käppen. Din allvarlige, medelålders husläkare, min käre Watson, dunstar alldeles bort i luften, och i hans ställe framträder en ung man un­der trettio år, av vänligt sinnelag, i saknad av äre­lystnad, tankspridd och ägare av en hund, som jag på en höft kan beskriva såsom varande större än en råtthund, och mindre än en dogg.

Jag skrattade utan att känna mig övertygad. Sherlock Holmes lutade sig tillbaka mot ryggstödet och blåste ut små rökvirvlar, som stego mot taket.

— Vad ditt senare påstående angår, så kan jag inte kontrollera det, sade jag, men så synnerligt svårt blir det inte att taga reda på mannens ålder och eaxmensförhållanden. Från den lilla hyllan, där jag hade mina böcker i medicin uppställda, tog jag ned läkare­förteckningen och slog upp namnet. Flera doktorer buro namnet Mortimer, men blott en meritlista pas­sade in på personen i fråga. Jag läste upp den.

»Mortimer, James, M. R. C. S. 1882 Grimpen, Dartmoor, Devon. Anställd som läkarebiträde vid Charing Cross Hospital från 1882 till 1884. Erhöll Jackson­-stipendiet i komparativ patologi med anledning av en avhandling med titel: ’Om sjukdomars uppkomst’. Korresponderande medlem av det svenska läkaresällska­pet. Författare av: ’Några hugskott rörande atavism’ (Lancet, 1882). ’Gå vi framåt?’ (Journal of