— Vad tror ni om saken, doktor Mortimer? Så mycket måste ni väl medgiva, att i det här ligger det åtminstone ingenting övernaturligt?
— Nej, herr Holmes, det gör det inte, men det kan hända, att brevet kommer från någon, som anser det andra övernaturligt.
— Vilket andra? frågade sir Henry otåligt. Det ser ut som om ni allesammans, mina herrar, hade bättre reda på mina förhållanden än jag själv har.
— Innan ni lämnar detta rum, skall ni dela vår kunskap, sir Henry, det lovar jag er, sade Sherlock Holmes. För det närvarande inskränka vi oss med er tillåtelse till detta högst intressanta dokument, som blivit sammansatt och lagt i brevlådan i går afton. Har du Times för i går, Watson?
— Ja, den ligger där i vrån.
— Vill du vara god och ge mig den — jag menar den mindre sidan, där ledarne stå att läsa? Han tog en överblick över bladet och hans ögon följde spalterna uppifrån nedåt.
— Vilken förträfflig artikel om frihandel! Tillåt mig att läsa upp ett kort utdrag. »Ni kan måhända låta intala er, att ert yrke och ert näringsfång, av vad slag de nu äro, skulle vinna på en protektionistisk tulltaxa, men själva förnuftet borde dock övertyga er om, att en sådan lagstiftning i längden bidroge till att hålla rikedomarna från landet, förminska värdet av vår import och göra livet på vår ö mindre lätt att leva.» Vad säger du om det, Watson? utbrast Holmes alldeles förtjust och gnuggande händerna. Tycker du inte, att det är särdeles väl sagt?
Doktor Mortimer såg på Holmes med något av läkarens intresse för patienten, och sir Henry Baskerville riktade med ett uttryck av förvåning sina mörka ögon på honom.
— Jag har inte mycket sysselsatt mig med att studera tulltaxan och frihandeln, sade han, men jag tycker, att vi avvikit från spåret. Vi skulle ju tala om det här brevet.
— Tvärtom tror jag, sir Henry, att vi nu kommit in på rätta spåret. Min vän Watson är mera förtrogen med mitt sätt att gå till väga än ni är, men
