all rimlighets namn skulle någon följa eller observera mig?
— Det är just till det, vi nu skola komma. Ni har emellertid ingenting mer att berätta innan vi gå till saken?
— Det beror på vad ni anser värt att berätta.
— Jag anser, att vadhelst som avviker från livets vanliga gång är värt att berätta.
Sir Henry log.
— Jag känner inte så mycket till livet i England, sade han, ty jag har för det allra mesta uppehållit mig i Förenta Staterna och i Kanada. Jag hoppas likväl, att det här i landet icke hör till livets vanliga gång, att man förlorar sin ena stövel?
— Har ni förlorat er ena stövel?
— Min bästa sir Henry, inföll doktor Mortimer, den var bara bortkommen för tillfället, och den står säkert inne hos er, när ni kommer tillbaka till hotellet. Vartill tjänar det att besvära herr Holmes med sådana småsaker?
— Han frågade mig ju, om något hänt, som avvek från det vanliga.
— Alldeles riktigt, sade Holmes, hur obetydlig saken än kunde synas. Sade ni, att ni förlorat en av era stövlar ?
— Ja, eller åtminstone hade den förkommit för stunden. Jag ställde båda utanför min dörr i går kväll, och i morse stod där bara en. Jag kunde inte få ett förståndigt ord ur borstpojken. Det värsta är, att jag köpte dessa stövlar nere vid Strand i går och aldrig haft dem på mig.
— Om ni aldrig begagnat dem, varför ställde ni då ut dem till putsning?
— De voro av brunt, ofärgat skinn och behövde fernissas. Det var därför jag ställde ut dem.
— Ni gick således strax efter er ankomst till London i går ut och köpte er ett par stövlar?
— Jag gjorde åtskilliga uppköp i bodarna, och doktor Mortimer var nog vänlig att gå med mig. Ni förstår, att om jag skall uppträda som godsherre där nere på Baskerville Hall, måste jag kläda mig därefter, och jag har kanhända blivit litet vårdslös i min
