Sida:Begreppet fast egendom.djvu/3

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Om begreppet fast egendom.

(Forts. från årg. XXIV.)

III.

16 §. Redan i den föregående undersökningen om hvilka jordområden utgöra en fastighet har det varit anledning att i vissa afseenden beröra frågan, hvad utom sjelfva jordområdet är inbegripet i en dylik fastighet. Egentligen har dock sådant skett då det gält att afskilja det, som icke hör till fastigheterna. Det återstår ännu att utreda grunderna för positivt besvarande af nämda fråga. Förutom mineralstreck, hvilka i annat sammanhang redan berörts, komma härvid främst i betraktande de å en fastighet växande organiska alstren.

Frågan huruvida organiska alster äro inbegripna i, d. ä. utgöra beståndsdelar af den fastighet, hvarå de växa, kan uttryckas i den något allmännare formen, om de äro för sig bestående saker eller ingå såsom delar i en sammansatt sådan. För besvarandet af sistberörda fråga är det emellertid nödvändigt att först utreda, såväl hvilka de omständigheter äro, som i fråga om ett stycke af den yttre naturen äro bestämmande för omdömet, att det är en sak eller flere sådana, och vidare hvad är utmärkande för den sammansatta saken, som ock i hvilket förhållande delarna i en sammansatt sak stå till det hela.

Den romerska rätten indelade, åtminstone enligt den förhärskande teorin, sakerna i tre klasser, nämligen ἡνωμένα eller corpora unita, συνημμένα eller corpora conexa v. composita och σῶματα εκ διεστὼτων eller corpora ex distantibus.[1]

De sistnämda, den tyska teorins Gesammtsachen,

  1. Jfr till det följande Göppert, Über einheitliche, zusammangesetzte und Gesammtsachen nach römischem Recht. 1871.