132
en menniska. Julinka plägade anmärka, att hon otaliga gånger varit i samma rum med mamsell Bolt, men ännu hade hon ej sett huru mamsell Bolt såg ut.
Efter de antydningar till en karakteristik jag här lemnat torde man inse, att dessa fyra damer svårligen kunde vara förenade genom något starkt vänskapsband. Det är också blott ett gemensamt arbete som denna vackra höstafton fört dem tillsammans på den afsides liggande gården. Detta arbete är nu fullbordadt, de ha satt ifrån sig sina sybågar, inpackat qvarlefvorna af det brokiga ullgarnet i sina askar och etuier, samt njuta nu af hvilan efter den flitiga dagen i den långa Oktoberskymningens dolce farniente.
— Kan ni skaffa mig ett prof derpå, fröken Anna, så gör ni mig en oändlig tjenst, sade fru Betty.
— Ett prof kan ni mycket lätt få, men jag vill säga er förut att det håller alls icke att tvätta.
— Åh, hvilken skada! Det präktiga tyget! Jag visade er ju mitt chally; inte sannt, det är vackert? Det är någonting ovanligt.
— Mycket vackert, hvad har ni gifvit för det?
— Så godt som ingenting. Jag var egentligen ej så angelägen efter det, men jag kom händelsevis in i en butik för att köpa en klocksträng; tyget låg då på disken. Lyckligtvis upptäckte jag en liten, nästan omärklig fläck derpå. Det skulle kosta 9 sp:dr, men jag fick det för 6 sp:dr 3 mark. Linka, hvar köpte du ditt chally?... Linka — Julinka då! Du är ju alldeles som du vore frånvarande, hvar har du då dina tankar?
— Hos Bennicher.
