136
— Och likväl ha vi hört att det skall spöka starkt här på gården.
— Det skulle ej förvåna mig om här funnes sådana, tillade Anna. Hvar skulle de stackars spökena hålla till i tider sådana som dessa? Man unnar dem ingen tillflyktsort, utan rifver obarmhertigt ned alla deras gamla tillhåll.
— De få flytta ihop som råttorna, sade Julinka, och ni må tro att de stämt ordentligt möte här i fru Bettys gamla borg.
— Har ni verkligen aldrig sett något? ropade begge damerna på en gång.
— Aldrig, hvarken af den ena eller andra sorten, hvarken af dag- eller nattspöken. Nej, jag är alltför klentrogen. Edeltorp deremot är färdig att tro på hvad som helst, liksom han skulle skatta sig mycket lycklig om han finge upplefva något sådant, så att det ej vore mer än rätt och tillbörligt om alla gastar och troll som här finnas presenterade sig för honom. Den här gården är byggd af hans förfäder, jag tror af hans morfars farfar eller något så’nt der, men den har ofta varit i främmande händer. Nu letar han efter allt som kan gifva honom upplysningar om gårdens fordna historia. Ni må tro han gjorde ett fynd i förra veckan. På en auktion vid ett ställe en mil härifrån kom han öfver tre ohyggliga länstolar, ett riktigt vidunder till skåp, en bilderbibel med anteckningar i brädden, samt åtskilliga andra dokumenter angående gården. Deribland fanns ett som verkligen var ganska roande! Det är ett slags lefvernesbeskrifning, författad af en klockare eller skolmästare, jag minnes ej hvad han hette; den är skrifven både på vers och prosa, och innehåller bland
