12
af denna beskaffenhet; sådant anse de blott höra till sitt departement. Af mamma fick jag lika litet besked. »Du toka,» sade hon, »är du inte nog förryckt förut?» Hushållerskan, som jag ansatte då hon skulle tjerna smör, var barmhärtigare. »Det skall jag nog berätta,» sade hon, »jag känner hela historien mycket väl. Det hände på den tiden då min mor gick och läste. Då fick hon se fröken Mathilda. Hon var så fin och stolt, kantänka, att det var en raritet att få se henne; det kunde hända när hon kom till kyrkan. Och när då hon och gamla grefvinnan inträdde i bänken, vände sig hela menigheten om och presten gjorde en paus; äfven han blef förtjust. Och på friare från Köpenhamn och Christiania var det ingen ända, men hon ville icke hafva någon af dem allesammans; de voro väl icke nog förnäma, kan jag tro, fastän de hade både sporrar på stöflarne och plymer i hatten. Men så kom Nils Tönder hem, son till prosten i Qvindherred...»
»Hette han Nils?» sporde jag något förbluffad.
»Ja men gjorde han så, namnet skämmer ingen. Han kom hem då, och så underligt går det, honom skulle fröken just tycka om. Det blef då en kärlek af, som var utan all måtta. Det berodde blott på att få familjens samtycke; han var inte af adeligt stånd. måtro, men han var väl uppfostrad och kunde anständigt försörja henne. Gamla grefvinnan och junkern gåfvo sitt bifall, men af den gamle grefven, som var utomlands, återstod att få samtycke; nu skrefs det och tiggdes och lamenterades, men pytt! ta' mig, sa' räfven; grefven var icke den man som förstod skämt i sådana saker. Midt i herrligheten och kärleken kom svaret, och i brefvet stod det: (här blef hushållerskans min ovanligt
