beqvämligheter och njutningar, förädlade genom upplysning, bildning och sann religiositet, skall icke, såsom förut, blifva en och annan individs särskilta, för den stora allmänheten främmande företrädesrätt, utan i harmonisk, lycklig förening hela nationens egendom.
Jag tömmer min bägare med den symboliska drycken för enheten och harmonien i ett oupphörligt framåtskridande!
Damerna fattade glasen, men Anna tog ordet och sade:
— Vår kära värdinna har, i en lika mystisk som originel omklädnad, gifvit oss en lysande och storartad bild af vårt lands närvarande tillstånd. Jag känner detta tal, det är snart femtio år gammalt, det började icke som ett annat barn med att leka, utan det yttrade stora ord redan i vaggan. Vi äro alltså de enda af jordens många folkslag, som ha funnit lösningen af gåtan, vi allena känna den mystiska blandningen af denna kostliga dryck? Om vår ärade talarinna har rätt häri, och om vi verkligen kunna glädja oss åt att allt detta är så herrligt som hon säger, så förefaller det mig som vi borde vara tysta dermed: en sådan lycka kunde lätt väcka de afundsjuka gudarnes hämnd. Om hon ej har rätt deri, och jag är så dristig att vara af den meningen, så borde vi allrahelst tiga dermed, ty med skryt ådraga vi oss både gudars och menniskors åtlöje. Jag är ej alldeles af samma tanke som hon, och ehuru jag har råkat in på ett för mig ovant diskussionsfält, vill jag icke draga i betänkande att öppet säga min mening derom.
Jag litar här på den urgamla företrädesrättighet vi damer åtnjuta, att vi kunna säga hvad vi vilja om
