— Ers majestät må allernådigst höra sin tjenares förklaring innan han dömer honom. Om jag kommer ensam tillbaka är det ej derför att jag ej bland jordens döttrar funnit både rörande och upphöjda drag af vänskap! Jag har tvärtom upplefvat så många sådana drag — ja det ena förekom mig alltid skönare än det andra — att jag blef villrådig och icke vågade påtaga mig ansvaret att välja. Jag ville heldre återvända och förelägga min rapport, så att prinsessan, när jag meddelat det märkligaste af hvad jag hört och sett, kunde sjelf öfverväga saken och göra sitt höga val.
— Blixten har tillegnat sig mycket af jordinbyggarnes sätt att uttrycka sig, sade kungen, synbart blidkad, vändande sig till den gamle Alpino.
— Mycket, sade denne rörd, mycket.
— Berätta, sade kungen, berätta allt hvad du upplefvat.
— Lyckans galoscher hade jag mycken möda att erhålla. Den omtalade mannen träffade jag visserligen, men han sade mig temligen förnämt, att han på sednare tiden afbrutit alla förbindelser med féerna, och det var blott då jag framtog Ers kongl. majestäts allernådigste rekommendationsbref — —
— Icke för långa inledningar, afbröt kungen, som såg att prinsessan hade största möda att betvinga sin otålighet. Till saken!
Jag framtog då min reskarta, som den vise och höglärde mäster Alpino hade utarbetat till detta ändamål. Sedan jag derpå utmärkt de vigtigaste punkter der han trodde att jag med största framgång kunde göra mina efterforskningar, företog jag först en utflykt i ostlig riktning öfver stora verldshafvet bort till en
