Sida:Berzelius Bref 10.djvu/105

Den här sidan har korrekturlästs
103

46. Agardh till Berzelius.

[Februari 1832?]
Heders Bror.

Jag behöfver icke säga, huru angenämt öfverraskad jag blifvit af Ditt senaste bref af den 24 jan. Det är författadt med så mycken skonsamhet och i en så vänskaplig ton, att jag ej mer kan lägga på hjertat de motsatta egenskaperna af Ditt förra.

Mina anspråk eller rättare mina förhoppningar vågade icke höja sig till ett sådant resultat af min gifna förklaring. Jag har således verkligen vunnit mera, än jag hoppats.

Du har nu först i ditt senare bref åtskilt de två frågorna: den ena, huruvida jag verkligen är den okunnige, charlataniserande, sjelfkäre, förvridne, ytlige samt för kritiken ömtålige författaren, som ditt förra bref nästan endast var ämnadt att bevisa mig vara; den andra, huruvida hvad min bok innehåller är misstag eller icke. Och om jag ännu icke kan begripa, huru det varit för dig möjligt att besvara mitt förtroendesfulla meddelande med en bevisning af det förra i stället för en bevisning af det senare, är jag dock tillfredsstäld att åtminstone finna mig i ditt sista bref frikallad från den okunnighet, hvilken Du förut tillagt mig; och hvad mina öfriga egenskaper angår, så har Du visserligen icke återkallat klandret derför; men Du har gjort det lättare att bära. Ty skulle jag väl finna mig förödmjukad af förebråelserna i Ditt förra, då Du i Ditt senare tillägger Europas största naturforskare samma egenskaper, förklarar Tiedemann och Blainville för ytliga i fysiologiens allmänna delar, Dutrochet för en rå naturforskare och Geoffroy för en galning?

Den vigt, som Du ännu i Ditt sista bref lägger på nödvändigheten att undvika inadvertenser i min styl, har visserligen sin goda grund; men denna nödvändighet är så underord-