Sida:Berzelius Bref 10.djvu/167

Den här sidan har korrekturlästs
165

Med fullkomlig högacktning framhärdar

Högädle och vidtberömde Herr Professorns

ödmjukaste tjenare

Jac. Berzelius.


Stockholm den 3 dec. 1821.[1]

Apostille.

Jemte det jag får tacka för företaget at skrifva Linné's äreminne och lyckönska åt den lysande framgången dervid[2], får jag ödmjukeligen anhålla, at Herr Professoren ville sammankalla de flera ledamöter af 6te classen, som vistas i Lund, och med dem öfverenskomma om de candidater, som skola föreslås, och om ordningen, hvari de ställas; emedan vid sista valet ledamöterna proponerade alla olika, så at tre röster, gemensamme för en person, ställde denne i första rummet och alt slags försök at väga förtjenster mot förtjenster blef omöjligt. Här i staden närvarande ledamöter äro Wikström, Dalman och Billberg, altså en sådan minoritet, at om de frånvarande ledamöterna icke någorlunda öfverensstämma i sina förslag, så upkommer åter samma förbistring. I Upsala är intet hopp at förena Thunberg, Wahlenberg och Afzelius.[3] Den förstnämnde rättar sig altid efter sina privata relationer med utländske vetenskapsidkare, och den sistnämde, som längesedan blifvit marodör i vetenskapen, vet ej stort hvilka som nu äro utmerktast. Ju strängare vi äro i våra val, ju större heder skal man fästa vid våra diplom.


  1. Av förestående del av brevet är endast underskriften egenhändig.
  2. Detta äreminne vann 1821 Svenska Akademiens stora pris.
  3. Adam Afzelius (1750—1836), botanisk demonstrator, slutligen e. o. professor i medicin vid Uppsala universitet.