han sjelf ur et rum i et annat för at ombyta säng. — Vår consternation är stor. — Jag önskar, at Nilson kunde och ville blifva hans efterträdare. Jag tilskrifver honom derom i dag. I motsatt fall äter Billberg in sig i Museum, ty vi hafva stort hopp at få sysslan tilräckligt förmånlig vid nästa riksdag.
20. Agardh till Berzelius.
- Min värdaste Bror.
Den gifna underrättelsen var lika så oväntad som bedröflig. Den rörde mig på det högsta. Dalman var den äldste af mina vänner bland naturforskarne. Med hvarje dag aktade jag honom mera. Den sista gången jag såg honom, var då jag sjelf höll på att dö i hans armar. Jag är nu åter frisk som fordom, och han hvilar i grafven.
Lycklig är den embetsman, som går bort utan att lemna efter sig hustru och barn. Man skulle kunna kalla Dalman lycklig i detta afseende. Men han hade en bror, som han älskade likaså mycket, som han skulle älskat dessa. Denne har ej nu mera något stöd och förtjenar det dock. Vilja vi göra något för Dalman's minne, ädle vän, så låt oss ej sätta en sten på hans graf, men låt oss — åtminstone först — upfylla den enda önskan, som sammanvuxit med hans väsen, låt oss, om vi kunna, göra något för hans bror. Han söker en sysla vid Nya skolan i Stockholm. Tannström36 ger bort den! Eller kanske är den bortgifven; — då är det ej underligt, att Dalman är död och att hans hjerta var hopkrympt i döden. — — —
Att Nilson emottager tjensten, är ingen tvifvel. Dock gör han naturligtvis sina beting. Derpå får Min Bror bereda
3—24454. Berzelius.
