Den här sidan har korrekturlästs

34

sig. Skulle åter han icke göra det, så hoppas jag, att Vetenskaps academien hellre tillsluter hermetiskt sitt muséum, som egyptierne deras muséer af mumier af ibis och ormar och ödlor, än att lemna nycklarna till den andra mannen. Magister Fries här är i detta fall den ende, som Vetenskaps academien kan fästa sin upmärksamhet på. En lugnare och dock säkrare intendent kan den icke erhålla.

Hummerhistorien37 är väl redan bekannt, och som det säges är prof af den skadliga hummern afsändt äfvensåväl till Min Bror som till prof. Engeström38, till hvilken den från Carlshamn ankom för ett par dagar sedan. En hemlig efterfrågan på stället, der förgiftningen skulle försiggått, borde väl äfven hafva skett. Alla, som här ätit af hummern och blifvit sjuka, försäkra, att den hade en förträfflig smak.

Vi hafva nyligen här vid kusten fångat en svärdfisk, som magister Fries och Florman anatomiserat. De voro mycket nöjda med sina fynd. En ofantlig liten hjerna och utmärkt stora ögonglober var det för icke kännare mest påfallande; ögonen nästan dubbelt så stora som på en oxe. Jag lät koka litet kött af honom, det smakade precist som mager lax. Men de fattiga ville ej äta deraf, då dock hela fattighuset derpå kunnat göra sig ett ypperligt calas.

Altid med uprigtigaste tillgifvenhet

en ödmjuk tjenare
C. A. Agardh.

Lund den 20 juli 1828.


21. Berzelius till Agardh.

Stockholm den 14 oct. 1828.

Tack, bäste Agardh, för dit bref och pengarna, som jag riktigt fått. Jag skal, i denna dag, söka Tannström för at