46
humanister, och jag för min lilla person utgör likväl egentliga föremålet för rec. anmärkningar. Det är icke nog, att jag blifvit kallad för en af vår tids radicaler; jag förklaras äfven för en Benthamist57 eller utilitarius, hvilka dermed caracteriseras, att de anse egoismen vara förnämsta driffjädren hos menniskan, och »deras enda vetenskap» består i att leda den. För att bevisa dessa tillmålen säges, att jag tadlat danske skolorne (då jag tvertom förklarat, att jag ej känner dem), att jag ansett Londons universitet för mitt ideal (då likväl mitt utkast till universitet är något helt annat och jag endast nämt Londons universitet som en motsats mot Oxford och Cambridge); att jag förklarat den humanistiska bildningen för »förderflig för staten», att jag yrkat, det späda barn skulle sjelfva välja sina läroämnen (då jag dock lagt denna magt hos föräldrarne, och denna valfrihet var en nödvändig följd af min åsigt af en skola, hvari skulle undervisas uti allt, ehuru icke allt af hvar och en läras) etc. etc. Deremot uphöjes Geyers's skrift såsom något aldeles förträffligt.
Denna recension är således en sammansättning af gammalt hat och af nya inspirationer, måhända från vårt eget land.
Du ser således nu hela mitt förhållande till Dannmark och deras fester, och långt ifrån att någon annan driffjäder skulle föranledt mig att ej deltaga deruti, var den försigtigheten tillräcklig, hvilken man är skyldig sig sjelf i hvarje främmande land. Och om Du ännu skulle anse mig hafva felat, så hoppas jag dock du gör mig den rättvisan, att hafva haft starka anledningar till mitt upförande, och att långt ifrån att jag skulle ådraga mig ditt missnöje, jag tvertom behöfver din starka arm till skydd och försvar.
Jag ber dig äfven underrätta arch[iater] Weigel och Pontin om de omständigheter, hvilka kunna tjena till att ursägta mig för en apparent ohöflighet och återställa mig i deras ynnest och vänskap.
Jag behöfver visserligen icke recommendera Dr Fries eller
