tjenst, som jag sökte64, kan man ej säga, att jag begärt för mycket. Jag är ledsen vid academien. Jag önskar mig ett godt pastorat. Der må jag blifva fri för misstydningar och klander. Till ett nytt bevis, huru jag derför är blottstäld, vill jag berätta, att den recensionen öfver mina betänkanden i comitéen, som är införd i en dansk journal, och hvaruti jag utmålas som »en af vår tids radicaler», som en »democrat» och »en utilitarier», är skrifven i Sverige, fastän den för att synas opartisk skall passera för dansk.
Jag föraktar visserligen allt detta, sålänge mina vänner, sådane som Bror Berzelius, Tegnér och andra af mig högt aktade män, bibehålla åt mig deras aktning; men om äfven de tro mig vara i stånd af någon nedrighet, då är tid att lägga ned verktygen och blott se på, huru andra hushålla med vetenskap och fädernesland.
Jag har nu låtit pennan gå, som den velat; det vore väl om Du kunde läsa mina hieroglyfer. Det har fägnat mig, att Du genom ditt bref gifvit mig anledning att hos dig borttaga en möjlig misstanke hos mig om små afsigter. Nilson skall sjelf, när han ankommer hit, finna, att han misstagit sig. Jag medgifver ännu en gång, att om jag kunnat få Fries eller Sundevall till professor, skulle jag gerna sett det; men aldrig skulle jag hafva velat något så orimligt, som att Zetterstedt skulle taga professionen från Nilson. Du må ej tro, att jag fästar så högt värde på den förre, derföre att jag arbetat för hans inträde i academien. Detta gjorde jag, emedan hans uteslutande var en följd af Nilson's förföljelse. All orättvisa sätter mig i harnesk, och derför sökte jag försona ditt omdöme med honom. Men jag vet ganska väl, att Zetterstedt ej kan annat än entomologi, och detta är blott en småsak.
Här har Du min trosbekännelse. Du må nu döma mig rättfärdigt.
