74
slutsatts, at rötterne icke behöfva uplösta ämnen, och således icke sedan behöft ändra min mening för at biträda de Saussures.76 Så slutar man dock af hvad Du i denna note har anfört.
S. 15 r. 11 står »kolsyradt ammonium»; vi säga allmännt, och Du på andra ställen likaledes, ammoniak. Det är en väsentlig skillnad emellan båda.
S. 16 r. 5 står »chlore» och »kalcium». Jag inser väl, at det kan vara i enlighet med det academiska stafningssättet at skrifva kalcium för calcium; men borde det icke då också skrifvas kalsium? Intet skäl synes mig vara at taga bort c framför a, men lemna det framför i. Äfven borde skrifvas klore.
Samma sida r. 6. »Lerjord finnes icke i vexter.» Detta är origtigt. Jemna (Lycopodium complanatum) nyttjas af färgare såsom betningsmedel, emedan den innehåller vinsyrad lerjord. Uti rhenskt vin finnes äfven detta salt. Vidare står den grufliga origtigheten: att »lerjord är löslig i vatten» äfvensom att: »jern, som vanligen dermed är förenadt, ingår i vexterna, fastän ej lösligt i vatten». Här är jern förblandadt med jernoxid, hvilket är detsamma som at förblanda kol med kolsyra. Du svarar, hvad jag vil minnas, att Du en gång förut svarat mig, att man väl förstår, att en botanist ej kan vara hemma i chemien. Sannt; men författaren måste vara hemma i hvad han skrifver.
S. 17 r. 14. »Mullen — har et betydligt öfverskott af kol, som äfven gifver den svarta färgen.» Hvad vil detta säga? Mullen innehåller efter de derå gorda undersökningar icke stort mer än hälften så mycket kol som vax eller rosenolja, hvilka båda äro färglösa.
S. 17 i slutet och 18 i början förekommer något om en inre beständig rörelse i mullen, lik en lifsprocess, en förmedling, en mellanact emellan de organiska förändringarna och de oorganiska. Men hvilket försök har väl någonsin ådagalaggt
