76
en beständig gasart, som ända från sin första bildning är gas, om hvilken således icke kan sägas, at den förflyger. Vore meningen at säga, at den bildas, så är temperaturgraden origtig, ty den begynner redan at bildas vid 0° och fortfar dermed i alla temperaturer deröfver.
S. 21 r. 10—9 nedifrån: »Utan kontakt med alfven och utan kontakt med luften». Detta uprepande af samma icke svenska ord, för hvilket vi hafva så många svenska uttryck, synes mig förkastligt. »Bildas utan beröring med alfven och utan att råkas af luften», hade ej varit stort längre. Men förlåt dock, at jag ej för dylika anmerkningar skonar en af de aderton.
S. 25 r. 9 nedifrån. »Lerjord, chemiskt förenad med sand och litet jernoxid, utgör leran.» Detta är på lika sätt en ovårdighet i redaction; men denna är oförlåtlig. Sand är ju namnet på en form, men icke på et ämne. Vår vanligaste sand är fältspats-, eller rättare, granit-sand, dernäst kommer quartzsand, kalksand, grönsand. Sattsen skulle heta så här: Lera är en chemisk förening af lerjord och litet jernoxid med kiseljord.
S. 27 r. 7. »Mergel är en förening af lera och kalk.» Mergel är ju hufvudsakligt kolsyrad kalkjord, mer eller mindre blandad med lera; men ofta utan serdeles inblanning af den sednare.
S. s. r. 7 nedifrån. »Talk» bör vara talkjord, d. ä. den jord, som är huvudbeståndsdelen i mineralet talk.
S. 28 r. 5. »Orsten är en lera med 38 p. c. jernoxid.» Hvarest denna upgift kan vara hemtad, kan jag ej begripa. Orsten är et mineral, bituminös kolsyrad kalk. Du finner detta bekräftadt i Rinmans Bergverkslexicon och i Svenska pharmacopéen, der den på latin heter lapis suillus. Felet är, om Du så vill, obetydligt, just derföre at det är så ytterst stort; men när professor Agardh begår det, är det irreparabelt i anseende til de idéer det väcker hos läsaren om författarens grundlighet.
S. s. r. 7 förekommer: »Jernoxid är altid förbunden med en syra, oftast kolsyra — — — så at en jordmån med ymnig
