80
läster kol; det är icke användandet af et öfverskott, som bryr oss, utan tvert om omöjligheten at inse, huru under sådana omständigheter atmosferens halt af kolsyregas icke öfverstiger 11000 (ej 1100, så som Du anför någorstädes), och att dess syrgashalt slutligen ej blir alldeles förtärd.
S. 53 nedtill står: »Länder med torr luft äro ofrugtbara; men fugtiga, t. ex. England, frugtbara». Icke är England et fugtigt land. Det hade bordt heta, at i ö-climater, der atmospheren är vattenhaltigare, är frugtbarheten större.
S. 54 r. 10. »Schübler80 fann, att utdunstningen förhåller sig efter bladens volum» Detta är orätt. Han fann, at den förhåller sig såsom vidden af deras yta, likasom fallet år med alla fugtiga ytor.
S. 55 slutet. Den slutsatts du der drager af Trevirani81 försök, är icke rigtig och bevisas icke eller af försöken. Omkring den i mörkret stående klockan upkommer snart en jemvigt i temperaturen, som gör, at luften innom klockan snart når sitt maximum af vattenhalt; vexten uphör då at afdunsta mer vatten, och då klockans och vextens temperatur är densamma, förblifver allt i samma tilstånd oförändradt. I dagen deremot blir vexten af strålarne upvärmd. Luften, som omger henne, upvärmes deraf, får en ökad capacitet för vattengas, och afdunstning äger rum. Glaset deremot värmes icke af ljusstrålarne, har en lägre temperatur än den fugtiga luften, som derföre, då den deremot afkyles, sätter sitt vatten derpå likt en dagg och uptager sedan mera deraf, då den träffar vextens löf. — Allt detsamma händer, om man under klockorna i vexternas ställe uphänger våta trasor. Det är et helt enkelt med lagarna för afdunstningen öfverensstämmande phenomen.
S. 56. Må Du tillåta mig tilstyrka borttagandet af det grundlösa gycklet med en luftström, som går upåt om dagen och nedåt om natten, som om dagen frambringar insupning i undersidan af löfven och om natten i den öfre. Huru många
