så synas de vara ursägtliga hos en författare, som skrifvit öfver ett annat ämne,
De anmärkningar slutligen, som äro af en radicalare beskaffenhet, äro naturligtvis de, hvilka mest borde bevisa hvad som skulle bevisas, eller min okunnighet, oredigheten, grumligheten, bakvändheten i mina begrepp. Men genomgår jag äfven dessa, så finner jag mina klandrade åsigter vara antagne af de utmärktaste författare, t. e. framställningen om de 3 djurorganismens elementer antagen af Cuvier, Blainville, Edwards; vextdaggens olikhet med jorddaggen antagen af alla vextfysiologer före mig; kalkens egenskap att lemna kolsyra till vexterne antagen och försvarad af Thaer, analogien emellan djurens och vexternes andedrägt antagen af Rafn, De Saussure, Edwards, Tiedemann, upgiften om högsta köldgraden i atmosferen för Betula uptagen i skrifter utgifna under Svenska vetenskaps acad:s eget inseende, blodkulornes dubbla rörelse antagen af Tiedemann, Treviranus m. fl., grynämnets analogi med nerfsubstansen antagen af Dutrochet, namnet slemväfnad i stället för cellulosa nyttjadt och försvaradt af Blumenbach, Rudolfi, C. F. Wolff m. fl.96
Om således äfven dessa vigtigare anmärkningar förfalla, åtminstone så vida de leda till slutsatser, sådane Du deraf dragit, så återstår ett ganska litet antal af anmärkta, häruti icke inbegripna ställen; men hvilka icke heller kunna läggas mig betydligen till last. Ty äfven dessa, liggande egentligen inom kemiens område, hafva sina motsvarigheter hos andra författare, hvilka under ett obevakadt ögonblick kunna låta undfalla sig en vårdslöshet. Således då man finner Chaptal ännu år 1823 omtala jordmoners »oljiga delar»; när man ser Treviranus i en hel framställning förvexla quäfve och väte; andra författare förblanda jordarter och jordmoner; andra, liksom Du säger om mig, misstaga sig om de enklaste mathematiska begrepp; så har jag dock ej hört, att man sökt att derföre sätta någon fläck på sådane författares i öfrigt erkända
7—24454. Berzelius.
