16
är fälld med kolsyra. (Leran fälles af salmiak fullkomligt; hölle den gahnium, så blefve den uplöst qvar i ammoniaken.) Resten löste jag i saltsyra, tilsatte salmiak och fällde med ammoniak i öfverskott, hvarvid gahnium blef qvar uplöst i en 3fald förening af saltsyra, ammoniak och gahnium. Det fällda håller något mer än jernoxid, men jag har ännu detta oundersökt Brukspatrons fällda jern är sannolikt manganeshaltigt, jag skal smälta det med salpeter, men det är ännu ogordt, efter jag vil jämföra min jernfällning dermed.
Hvad tycks? Liedbeck, öfvermasmästaren, berättar mig i går at Klaproth äfven gör en analys på gahniten och tror sig deri finna hvad vi funnit. Han sade mig likväl icke sin sagesman. Är detta sant, så se vi at mannen af hjerta och själ far efter nyheter och säkert har haft os om saken.[1]
Till Gehlen skref jag för redan 3 veckor sedan, eller mera.
Må för all ting väl, och ge hemorrhoider, reumatismer och sådant djefvulstyg på båten.
6. Berzelius till Hisinger.
Jag har en interessant nyhet at berätta, som säkert likväl icke roar Herr Bruks Patron. Jag har fortsatt mina undersökningar med gahnium; jag löste det i ättiksyra, afdunstade saltet til torrhet, brände saltet för en ganska stark blåsrörseld; det reducerades, tändes och brann med låga och en rök, som stelnade i luften, med et ord det liknade fullkomligt ättiksyradt zink. Nu uplöste jag svafvelsyradt zink i vatten, fällde det med kolsyradt kali, brände fällningen och feck gahnium så exstant och til fullo öfvertygande, så at jag nu efter några tillagda försök är fullkomligt öfvertygad
- ↑ [ 85 ]Carl Johan Lidbeck (1774—1817), övermasmästare i Nora och Linde samt senare översalpetersjuderistyresman i [ 86 ]Nerike och Södermanland. Vad här yttras om Klaproth, syftar tillbaka på kollisionen mellan denne å ena sidan samt Berzelius och Hisinger å den andra rörande upptäckten av cerium eller ochroitjorden.
