djupet af alla electrokemiska fenomen, och denna afhandling är visserligen det första stycke, som på flera år blifvit skrifvit. Det är en aldeles ovanlig människa, han tyckes blifva kemiens Bonaparte.
Med sista post hade jag bref från honom.[1] Han håller på at bevisa at metallen i ammoniakbasamalgaman är basis för vätgas, at vätgas är dess första oxidationsgrad, ammoniak den andra, qväfgas den 3dje, o. s. v. Tar han sig ut dermed lika väl som Bonaparte slagit sig ut med österrikarne, så må jag säga at kemien kommer på en klar fot, ty naturligtvis måste han då äfven utröna, hvarföre qväfgasens oxider aldrig kunna reduceras til vätgas och hvarföre man af salpetersyrad ammoniak med ännu mer syre icke kan få vatten. Jag törs icke säga at jag tror honom hafva tagit sig vatten öfver hufvudet.
Åkers spinellen har blifvit förd til et nytt slägte kalladt Hauyn efter Hauy, af Neergaard.[2] Den egentliga Hauyn häller ända til 20 p. c. gips, altså en vacker hopställning.
Inga jernförsök äro ännu påbegynta.
d. 9 nov. 1809.
.
P. [S.] Wollaston har skickat mig beskrifning med tabell på sin gonyometer, hvilken jag engagerat Rothoff[3] at låta göra efter.
15. Berzelius till Hisinger.
Jag vet icke, hvilka uttryck jag skulle bruka för at kunna expiera en försummelse, som i alla afseenden är oförlåtlig. Så mycket vågar jag likväl förebära, at jag beständigt önskat kunna lämna Herr Brukspatron någon uplysning om beståndsdelarna af den öfverskickade fällningen och derföre til dess ämnat upskuta min skyldiga skrifvelse, oagtadt jag ännu icke hunnit deri längre, än då jag emottog den. Jag har på
- ↑ [ 87 ]Daterat London den 18 oktober 1809, tryckt i Bz. Bref, II, s. 16—18.
- ↑ [ 87 ]Tönnes Christian Bruun Neergaard (1776—1824), dansk kammarjunkare och godsägare, skrev: De la Haüyne, nouvelle substance minérale. Journ. d. Min. XXI, 1807, s. 365—380.
- ↑ [ 87 ]Ovisst om här avses bergsrådet Birger Fredrik Rothoff (1759—1831) eller hans son geschwornern Emanuel Rothoff (1788—1832). Bägge tillhörde Berzelii närmare bekantskapskrets.
