Utgivarens förord.
Med det år 1920 utgivna sjunde häftet av Berzelii brev föreligger, såsom redan då nämndes, åtminstone tillsvidare en del av hans brevväxling avslutad, nämligen den, som från hans sida blivit förd på franska språket.
De återstående, ännu outgivna breven kunna ur språklig synpunkt uppdelas i två grupper: den tysk-svenska och den svenska. Den förra innehåller brev växlade mellan Berzelius och tyskar, varvid breven från Berzelius ofta nog äro skrivna på svenska, en följd därav att hans tyska lärjungar under vistelsen på hans laboratorium i regel lärde sig åtminstone förstå sin lärares modersmål. Den senare gruppen innehåller brev växlade mellan Berzelius och svenskar och är naturligtvis alltigenom svenskspråkig.
Fråga kunde nu uppstå, vilken av dessa grupper först borde utgivas. För den tyska talade den omständigheten, att den ifråga om innehållet närmast ansluter sig till den nyss avslutade franska, i det att den likasom denna för det mesta innehåller ett tankeutbyte mellan Berzelius och kemister ex professo. Många av hithörande brev äro ock av stort vetenskapligt intresse. Men å andra sidan fick icke förbises, att åtskilliga av dessa tyska brevsamlingar blivit offentliggjorda, redan innan Vetenskapsakademien började utgiva sina Berzeliuspublikationer. Så utgåvos breven till och från Liebig 1892 av J. Carrière med understöd av Bayerska vetenskapsakademien, breven till och från Schönbein 1898 av Georg Kahlbaum, breven till och från Magnus 1900 av Edv. Hjelt och slutligen den stora brevväxlingen mellan Berzelius och Wöhler 1901 av O. Wallach på föranstaltande av Vetenskapssällskapet i Göttingen. Dessutom hade brottstycken av brevväxlingen mellan Berzelius och Mitscherlich blivit offentliggjorda i den sistnämndes år 1896 av A.
