full decomposition, och degeln glödgar så, at man knapt kan se derpå. Skal jag arrangera något sådant för Tit. räkning?
42. Berzelius till Hisinger.
Jag skulle tro at orsaken, hvarföre ej kolsyradt kali bringas i fluss af spritlampan, är den at spriten är för svag, eller och at triangeln, hvaraf degeln hålles, är gord af förmycket massif ståltråd, så at den afleder förmycket värme. Det förstås af sig sjelf at detta endast kan ske i lilla degeln, emedan den storas yta altid afkyles af luften, så at endast botten glödgar. Mycket beror och af at söka den punkten på lågans öfre ända, der hettan är starkast.
Loboit och Egeran äro båda idocraser; men skiljda derifrån derigenom at Egeran, enligt Borkofsky[1], innehåller natron och Loboiten talkjord. Idocrasen i allmännhet har granatens sammansättning, eller åtminstone har en analog grundformel, d. ä. består af en atom lersilicat med en atom silicat af någon af följande baser: kalk, jernoxidul, talkjord eller manganoxidul, eller med en blanning af dessa, så at de alla tilsamman hålla lika mycket syre med lerjordssilicatet. Då en af dessa baser är talkjord, är fossilet Loboit, då det åter består hufvudsakligast af kalk, lera och jern, är det Vesuvian o. s. v.
Hvad analysen af subfluatet från Bastnäs beträffar, så ser den mig alt någorlunda riktig ut. Den ljusare färgen hos ceroxiden inträffar altid, då den ur sin förening med svafvelsyra fälles med ammoniak, emedan den håller svafvelsyra, som ej kan med glödgning utdrifvas; den bör således vara fälld med caustikt kali. Fällningen til kali-cerium sker icke, förr än man til uplösningen satt så mycket svafvels[yradt]
