80
Afzelius bör fyllas och at vi således få ea plats för Svanberg, hvars flit och skicklighet påkallar Academiens upmerksamhet och som väl skall fylla sin plats med så mycken heder som t. ex. Pontin och Eggertz, om icke med vida mer.
Sobrero har hos mig anställt et försök, hvarmed han visade at den manganhaltiga epidoten från Piemont håller tennoxid. Han har sedermera hos Svanberg, der han instuderar tackjernsanalysen, gort försök på en skandinavisk epidot, som äfvenledes funnits tennhaltig, ehuru betydligt mindre än den piemontesiska.
Från engelska consuln i Tanger, Mr. Drummond Hay, hafva vi fått, genom hans måg, lieutenant Norderling[1], et par kistor geologiska stuffer från Norra Africa, riktigt numererade men utan catalog, som utvisar localen. Mosander skulle hos Norderling efterfråga listan. — En ungrare, assessor Seschey, som skal vara son af en af de större magnaterna, har lemnat litet lappri, hvaribland dock befinnes en stuff från Marmorasch, som innehåller petrificater af löf, barr och en väl behållen grankott. Stuffen synes dock vara en starkt jernhaltig kalktuff och höra til samma formation som t. ex. bladpetrefacterna från Benstad i Skåne.
Kersten har analyserat monazit från Miask.[2] Den är ett phosphat af thorjord, lantan- och ceroxid. Wöhler har analyserat pyrochlor från samma ställe. Den är et tantalat af samma baser, förenadt med 1 at. fluornatrium. Deremot hade han ännu icke funnit natron i den från Brevig. Svanberg har analyserat 5 glimmer- och chlorit-arter. Någon gemensam formel fås ej deraf. Jag har upmanat honom at analysera ännu några utmerkta glimmerarter t. ex. den från Pargas och den från Finbo, den ena i kalk och den andra i granit, och at lemna in arbetet til Academien.
Nu har Du ungefär allt mineralogiskt nytt jag har at berätta.
