8
brev, som kunnat återfinnas från en senare tid (1839 och 1842), äro helt få till antalet (5) och för det mesta kortfattade.
Den norm, som följts vid redigeringen, avviker i någon mån från den vid utgivandet av de hittills publicerade breven tillämpade. Medan Berzelii och hans korrespondenters franska i ortografiskt avseende så föga avviker från det moderna franska skriftspråket, att en efter dettas regler genomförd normalisering icke behövt innebära något störande ingrepp, är skillnaden mellan Berzelii svenska rättstavning och vår nu gällande officiella nystavning tvärtom så genomgripande, att en modernisering här för mången säkerligen skulle te sig som en handling av smaklöshet eller bristande pietet, ägnad att onödigtvis beröva texten dess under loppet av ett århundrade eller mera förvärvade ålderdomliga patina. Utgivaren har därför trott sig skyldig att låta breven framträda i sin ursprungliga dräkt under troget återgivande av originalets alla karaktäristiska egendomligheter — även i de fall, då dessa inneburit inkonsekvenser — endast med den avvikelsen, att — det för övrigt tämligen regellösa — bruket av stora bokstäver och i viss mån även av skiljetecken något modifierats i enlighet med nutida uppfattning samt att uppenbara felskrivningar rättats, varjämte mindre vanliga förkortningar utskrivits och uteglömda ord tillagts inom klammer. I huvudsak skola dessa principer befinnas överensstämma med dem, som legat till grund för utgivandet av Vetenskapsakademiens äldsta protokoll.
Liksom tidigare har ett antal kortfattade anmärkningar innehållande huvudsakligen litteraturhänvisningar och biografiska notiser bifogats.
För värdefull hjälp vid identifieringen av vissa i breven omnämnda mineral står utg. i tacksamhetsskuld till assistenten vid Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning, fil. lic. Nils Zenzén. (Anm. 53, 55, 77 och 84.)
Stockholm i september 1921.
