176
hade vi haft den att göra försöket med. Nu torde ej annat sätt återstå än att bränna bly till aska, som krukmakare. Med strö anser jag aldeles omöjeligt för oss att göra blyhvitt, hvarken vid Gripsholm eller i Stockholm. Vi hafva förut endast 2:ne reella tillverknings articklar. Alla färgor eftergöras med lätthet hos enskilta utan betydeliga anstalter och äro således af en precaire varagtighet hos oss.
Af brefvet till Sefström har jag sedt Thénard's uptäckt att suroxigenera alla syror. Hvad egenskaper få syrorne däraf? Jag erkänner min dumhet och okunnighet att ej förstå, huru starka syror förvandla cer- och manganoxider till oxiduler, d. ä. till jord. Äro de ej i suroxigeneradt tillstånd jord-artade?
Du skall väl skaffa mig en liten portion Jode eller Jodine, att jag litet må kunna familiarisera mig därmed.
Äfven skall Du väl köpa mig en uns phosphorus, som i Paris måtte fås för godt köp. Den har förut kostat i Frankfurt circa 1 rdr Hamb[urger banco]. Wolter Gahn sände mig ett phosphoriskt eldtyg ifrån Paris under namn af mastix inflammable och med en patentskylt, som nu ett hälft år hållit braf eld; af den röda färgen, som lågan ger, då svafvelstickan först tändes, skulle jag tro att phosphorus är blandad med osläckt kalk (eller calcinerad strontian) i stället för calcinerad magnesia. När detta redskap så väl conserverar sig, är det det bästa af alla chemiska eldtyg.
Jag fick innan afresan från Stockholm se någre piecer af det så kallade moiré métallique, somliga rätt vackra. Jag har försökt göra efter dem med bleckets anfrätning och får nog figurerne likadanne, men på långt när ej den brillanta glänts som på de franske, utan altsammans blir mera mörkt och som öfverdragit med någon transparent brunagtig färg. Jag har försökt flere syror och blandningar, äfven alkalier. Bäst har lyckats med svafvelsyra, skedvattn och saltsyra, eller svafvelsyra med salmiac och saltpetter. Kanske har man något ämne, som efteråt löser upp den mörka oxiden, som bildat sig? Då man efter berättelse har vagnar härmed
