40
13. Gahn till Berzelius.
Jag tackar ödmjukast för hugkomsten med det högst interessanta tryckta papperet. Det har varit mig omöjeligt att ännu få bjuda till eftergöra något af alt detta; tracasserad af affairer, processer, räkningar och 100 slags förargeliga ovettenskapliga sysslor. Också har ovissheten att lyckas med de anstalter jag har, hållit mig tillbaka. Jag skref för någon tid sedan, under Hedenberg's couvert, till Herr Professoren några förfrågningar om requisita af ett batteri, som borde med réussite kunna repetera desse försök, men Hedenberg lärer vid dess ankomst till Stockholm varit rest därifrån. Då Herr Professoren behöft ett batteri af 26 par och 10 tums quadrat för att göra full effect, hvilken ej inträffade med lika många par af 4 tums quadrat eller circa 1⁄6 mindre yta, så ser det ut, som till denna decomposition fordrades snarare quantitet än intensitet af E — och en portion värme? Jag har ej haft tid att så jämnt och med betänkande följa detta ämne och har i synnerhet ej minne att behålla redigt det jag läst: och måste därföre fråga, om den chemiska effecten, eller rättare skillnaden emellan den chemiska effecten af batterier med större eller mindre yta, under lika antal af par, ännu är rigtigt utredd? Neml. den som egentel[igen] angår kroppars decomposition, och utom hvad man ifrån första början vetat i anseende till glöggningar och smältningar. — Jag har ej större batteri än circa 100 par runda penningar af litet mer än 1 ⅓ tums diameter, eller litet mer än 1 ¾ tums area: circa 1⁄9 af Herr Professorens af 4 tum. För något af de vanliga försöken af en solutions decomposition, med eller utan gasutveckling, är ej Herr Professorens batteri af 4 tums sida, utan märkelig skillnad, lika verksamt som Academiens af 10 tums sida?
Ammoniakens metalliserande är högst curieust och interessant. Och jag väntar otåligt på continuation af försöken. När nu således ammoniaken är en syrsatt metall, hvar ligger
