om vägen. Detta är likväl äfven för England ovanligt tidigt Kornet var öfverallt mognande, och hafran gulnade.
Vid passagen genom Colchester beslöto vi att på den stund, under hvilken hästarna ombyttes, bese en af denna stads märkvärdigheter, jungfru Fanny på värdshuset Hvita hjorten; men vi funno till vår bestörtning, att Hvita hjorten sprungit bort och att Fanny icke mer var jungfru. Colchester är berömdt för sina ostron; vi ville på dem skaffa oss någon ersättning, men ödet ville, att det skulle vara en månad tidigare, än ostronätningen där begynnes. Under fortsättningen af vår resa hände det på ett håll, att postiljonerna körde så fort, att gref L., som annars ej hatar en god fart, måste flera gånger befalla dem att köra mindre häftigt. Vi kommo kl. ½ 8 till London, hvilket det var mig ganska kärt att återse. Vårt logis togs hos Brunet i Leicester square bredvid det hus, hvari jag förra gången bodde. Vi inhämtade nu vår middag, hvilket skedde på en i London ganska vanlig timme, och fingo senare på aftonen besök af baron Stjerneld.
Då jag skulle gå upp i mitt rum för att lägga mig, förvånades jag öfver den förträffliga upplysningen af trappan och fann den härröra från så kallade gasljus. Tvenne mässingsarmar framstodo på olika höjd af trappan, och lågan uppgick från själfva mässingen; dess höjd var omkring 3 tum och dess diameter 1 tum. Det stället där den går ut är lika beskaffadt som rummet, där ångorna kondenseras på Geddas imkylare,65 och har på sin öfre krans 12 st. ganska fina hål, ur hvilka gasen utströmmar, men så att den likväl bildar blott en enda låga. Den underhålles liksom i Argands lampor af luft, som råkar den både utpå och inuti. Den upplyser vida öfver hvad jag någonsin sett med vaxljus eller lampor, och har öfver lampor den ovärderliga förmån, att ljuset ej är så skarpt, utan man kan utan minsta olägenhet se därpå. Ingen lukt däraf förspörjes i Londons förut af stenkolsrök luktande atmosfär. I bodarna har man dylika armar till upplysning, men
