sterl. för året. Dessa instituter begyntes först för 18 år sedan, då gref Rumford i sällskap med några andra engelska lärda samlade en subskription för inrättandet af det så kallade Royal Institution, beläget midti den af herrskaper mest bebodda västraste ändan af London. Afståndet från denna inrättning till City‘n gjorde, att många, som önskade att begagna Royal Institution, ej kunde komma dit så ofta de önskade. Då subskriberade en del af City‘ns köpmän under ledning af en knifsmed och stålarbetare, som är en utmärkt skicklig kemist, William Pepys,86 och inom kort hade man fått ihop 60,000 pund sterling.
Detta institut har gått i tilltagande, har nu nyss på Moorfields uppbyggt ett präktigt hus i stor stil och förträffligt afpassadt för ändamålet, dit likväl institutet ej flyttas förrän i höst. Kort efteråt inrättades Surrey Institution i Southwark och Russell Institution i grannskapet af Russell square. Det sistnämnda ar quasi öfverända, och Surrey Institution blir enligt bibliotekariens profetia slut med nästa år. Royal Institution har i många år vägt, men har till sin lycka blifvit en så massiv inrättning redan, att den allmänna idéen om skadan af dess förfallande föranleder många att subskribera sina 10 pund om året, som annars bry sig litet om att draga nytta af undervisningen. Pepys förklarade för mig, huru det kommer sig, att endast London Institution går rätt säkert. »Herrarne af the gentry», sade han, »hafva väl pengar, men de hushålla för att kunna kosta så mycket mer på flickor, vad, spel, hästar o. d., och afhörandet af en lektion är för dem ett arbete. En stor del köpmän däremot och alla näringsidkare räkna de på institutet använda timmarna såsom en hvila och spara hellre andra nöjen för att hafva detta, hvaraf de ändå alltid profitera genom vinsten af användbara kunskaper».
Den 12 augusti. Jag såg i Arfvedsons sällskap Westminster Abbey, en stor, i götisk smak byggd kyrka,
