utmärkte en djup sorg. Deras blick var orörligt fästad på jorden. De talade intet under passagen förbi oss. Vagnen stannade midtunder galgen, så att den[na] stod tvärt öfver schavotten. Nu uppfördes Chennel med blottadt hufvud. Han gjorde några rörelser med handen, liksom om han hållit på att bedja. Bödeln framdrog ur sin västficka en hvit bomullsnattmössa, som påsattes och neddrogs öfver ansiktet, så att till och med hakan skyldes. Ganska litet blef kvar af mössans spets uppstående öfver hufvudet. Nu aflöstes halsduken, repet framtogs, och snaran sattes om halsen med öglan vid högra örat, därpå kastade han den andra ändan öfver galgbommen, ställde en stege däremot, steg upp, knöt fast repet kring bommen, hängde sig däremot för att känna, om det höll, och ansade därpå snaran om halsen än en gång. Nu var Chennels toalett färdig, och Cholcraft uppfördes. Han syntes i allmänhet mera rörd, prästen kom nu upp, kunde ingen bekännelse utpressa, läste böner for dem, under det allt bereddes i ordning. Sedan han läst välsignelsen, nedsteg han från schavotten och vagnen, bödeln aftog tvärslån på ledstången af schavotten, gick själf ned, gaf på gifvet tecken af sheriffen hästarna ett piskslag — och mördarne hängde. För åskådaren, som icke såg det nedre af vagnen, var det nästan, som hade de själfva kastat sig utför. Repet vred nacken åt vänster, några få konvulsiva rörelser följde, bödeln drog dem i fötterna, händerna blånade, lifvet var slut, och vinden slingrade dem emot hvarandra. Besynnerligt, att af alla damer, som betraktade dem, blott en enda syntes yttra ett misshag öfver skådespelet Hon vände sig om, då bödeln drog de döende i benen, och sade »shocking». Men det var ock allt; de andra pratade och skrattade såsom förut. De [afrättade] skulle enligt domen om en timme nedtagas och skickas till anatomisalen, hvilket vi likväl ej afbidade utan reste genast. Midtför den gamle Chennels hus funno vi en stor folksamling.
