till ett palats, som nu är uppfördt eller rättare håller på att uppföras någorlunda i likhet med palatser i Hindostan, hvarifrån det sannolikt i vissa fall måste afvika för europeiska behof. På palatsets tak finnas, utom små sirade torn eller spetsar och en liten dom midt på, fyra stycken stora, svarta, efter allt utseende buteljer af den sort, som kallas damejeanner. De gifva huset visserligen ett ganska besynnerligt men också ett ganska fult utseende, och man kan åtminstone på spe anse dem som skyltar, om man får tro, hvad engelska avisorna berätta om prinsen-regentens seder. När man kommer ned af kullen, har man svårt att leta rätt på palatset, ty det är på tre sidor fullkomligt ombyggdt af icke palatslika hus. Vi kunde icke få se detta besynnerliga näste inuti, emedan man därtill måste hafva mr Bloomfields skriftliga tillstånd. Vi fingo icke ens se prinsen-regentens hästar.91
Vi begåfvo oss på återresan till London efter inhämtandet af en länge afbidad frukost, som dock ej bestod i annat än ostron, och för att lägga kronan på uppassningen i detta värdshus så måste vi afvakta räkningen, hvilken man beständigt lofvade »in a minute», men då den efter tre påminnelser icke kom och uppassaren tillade »the master is dressing», förgick tålamodet, och den oklädda värden fick höra af gref L., huru resande böra handteras. Vi reste kl. ½ 2 och kommo efter att hafva genomfarit ett backigt men oändligen pittoreskt land kl. ½ 8 till London.
Den 17 augusti. Jag besåg i gref Löwenhjelms sällskap Mansion house eller lordmayorns boställe. Det är ett ganska vackert hus af en magnifik arkitektur. I första våningen förvånades vi icke litet, öfver att alla rummen icke voro annat än idel matsalar jämte ett litet arbetsrum eller sitting-room för his lordship själf. Man viste oss den dagliga matsalen för lordens familj, matsalen för högtidsdagen samt salar för måltider af 20, 30, 50 och 100 gäster,
