kapellet, där gudstjänsten hålles. Det består af en slät sten, på hvilken stå dessa ord: »Här hvilar sir Christopher Wren; om du vill betrakta hans monument, så se dig omkring.» (Hic jacet sir Chr. Wren; si monumentum vis, circumspice.94)
Den 18 augusti. Jag gjorde en visit hos Astley Cooper för att, då han gjort sig besvär att söka oss dagen efter gref Löwenhjelms sjukdom, göra en liten ursäkt, att jag besvärat honom. Jag hade den oförsiktigheten att icke med hans betjänt genast vid ankomsten skicka in mitt kort och invistes i en sal, där jag fick vänta bland patienter i något öfver halfannan timme och där bekantskap med betjänten ganska tydligt bestämde den ordning, i hvilken man insläpptes. Slutligen återstod ingen mer; då blef det min tur. Cooper gjorde många ursäkter, att han uppehållit mig utan att likväl veta, att jag var där. Han är Londons Bjerkén men har några egenskaper, som Bjerkén saknade; han är något större än Bjerkén var, en af de vackraste karlar jag sett, och har i sitt sätt att vara någonting så varmt deltagande, så älskvärdt, att jag ej undrar på den entusiasm, hvarmed hans patienter talte om honom. Hans kunskaper äro betydligt omfattande, och han anses för den störste kirurg i London. Bjerkén har burit förklädet på Thomas‘ hospital under Coopers handledning, och Cooper såg nu det oaktadt ut att vara yngre än Bjerkén. Cooper ville nödvändigt, att jag skulle äta middag hos honom på landet, där jag förut varit och där hans fru bor öfver sommaren, men jag afslog detta anbud, emedan tiden för Londonsejouren nu var determinerad och hade blifvit otillräcklig för hvad som återstod mig att öfverfara.
Arfvedson hade den godheten att sedan föra mig till en mr Taylor för att genom hans biträde få se Whitebreads porterbryggeri, hvilket Arfvedson under vår bortovaro i Portsmouth besett och på hvilket äfven jag var
