ångorna och föres till en reservoar, från hvilken det sedan flyter ned i ångpannan. Efter slutad kokning aftappas vätskan på ofantligt vida, flata träbottnar, där den står 3 till 4 tum högt och afsvalas för att få den temperatur, som fordras till jästens igifvande, hvarefter den införes i ett stort fyrsidigt kar af en vanlig kammares storlek för att sättas i jäsning. Om sommaren kan man icke afsvala vörten tillräckligt på detta sätt. Därföre leder man den från svalkaren genom en ränna af tackjärn, utomkring hvilken går ett rör med kallt vatten i motsatt direktion, på det sätt att, där vörten rinner ut ur det inre röret, där rinner vattnet in i det yttre, så att vörten mot slutet blir starkast afkyld; graden af afkylning modereras genom den tapp,
som släpper på vattnet, så att om vörten kommer för kall ut, så släpper man på mindre vatten. Den temperatur, hvarvid jästen igifves, är ganska viktig för operationens utgång, jäsrummet har därföre en termometer med ganska stora grader, som sitter så, att skalan synes till en del utpå; men som man gör en hemlighet af gradtalet, läser mästaren alltid igen om
skalan, så att arbetarne ej skola få kunskap därom. Efter 24 timmar är massan i full jäsning och begynner skumma; fradgan stiger högt upp och skulle falla öfver på sidorna, om icke karet hade en öfverbyggnad af bräder, försedd med ett fönster och en dörr. Genom den senare ingjutes
