vörten, men sedan skummet börjar stiga, tillslås äfven den, och om 48 timmar är kammaren fylld till taket af skummet. Nu ser man operationens framgång genom fönstret, ty om någon skulle sticka hufvudet in genom dörren, så vore han i ögonblicket oåterkalleligt kväfd. Sedan jäsningen begynt sakta sig och skummet något lagt sig, öppnas dörren och kolsyregasen utsläppes, hvarjämte den jästa vätskan intappas i smärre kärl för att under en ännu svagt fortfarande jäsning blifva af med jästen. Detta går ganska behändigt.
De smärre kärlen stå radtals i ett stort rum nedom det stora jäsningskärlet och äro alla förmedelst kopparrör i förening därmed. Man öppnar en tapp, jäskaret tömmes och fyller då jämnt ett visst antal af de smärre kärlen. Dessa stå i dubbla rader, 10 till 15 i raden, äro ofvantill täckta men hafva på sidan en öppning, där skummet och jästen framskjutes och på ett lutande bräde nedrinner i en bred träränna, som ligger emellan två rader af kärlen och tager emot jästen och skummet. Denna ränna lutar litet och samlar jästen vid sin ena ända. Denna jäst duger endast för porterbryggare och brännvinsbrännare; till allt annat är den för besk. Sedan jäsningen slutat i dessa smärre kärl, aftappas portern att förvaras och blir då ju bättre, ju längre den legat. Det är nu den kommer i de ofantliga karen. På detta bryggeri funnos trenne stora rum, som innehöllo 10 kar hvartdera; hvart kar hade 12 alnars vid botten och var så högt, att vi måste gå tre trappor upp för att komma till öfre öppningen. Jag frågade Richardson, om dessa kar medförde någon särskildt förmånlig verkan på portern, men han svarade, att detta var en ogrundad idé, att de nyttjades endast därföre, att man i dem förvarar en större mängd porter inom en långt ringare volym och att det skulle vara en oerhörd kostnad, om hela porterförrådet skulle ligga på smärre fat. En del porter kommer aldrig i de stora faten, och man kan icke märka någon skillnad.
