är rörlig och kan vändas rundtomkring på sin axel EF, som är omgifven af en tackjärnsbetäckning för att hindra gasens utgång. Därunder står ugnen, där eldrummet är märkt med I och askrummet med K. Eldstaden i ugnen upptager jämnt så stort rum som två lådor i fig. 2, och röken går därifrån åt vänster under järnbottnen rundtomkring, så att den släppes ut nära eldstaden åt höger. Härigenom upphettas alltid två lådor i sänder, och då platåen vrides från vänster till höger, så flyttas det utbrända från elden, och det uppvärmda kommer daröfver och begynner genast dekomponeras.
Platåens vridning sker på det sätt, att först locket BC fråntages. Detta lock är slipadt mot sidan af tackjärnsrummet, så att det med litet tjära håller tätt, och glider upp och ned genom ett litet maskineri, som jag ej ritat, så att arbetaren med lätthet flyttar det. I detsamma han skjuter ned locket, lyftes af samma maskineri klockan i fig. 3, som står i en samling af tjära. Därigenom går den i apparaten samlade gasen ut (ty klockan står på taket) och besvärar ej arbetaren. Därefter vändes platåen hastigt ⅓ hvarf, två utbrända lådor uttagas och två friska inskjutas, locket skjutes för, klockan på taket faller ner, och gasen går friskt igen. Därvid förtäres först den i luften befintliga syrgasen, så att bara kväfvet återstår och ingen knalluft bildas. Gasens gång i rören är utmärkt med små pilar. Det första röret är rakt uppstående, en stor del tjära kondenseras där och rinner tillbaka ned på de glödande pannorna, där den sönderdelas och bildar mera gas. Fig. 4 är en liten reservoar för tjära, ämnad att afskära gasens gemenskap med de följande delarna af apparaten, så att, då ugnen öppnas, ej mer gas blandas med atmosfäriska luften än det, som står i ugnen. Därifrån föres gasen genom ett med flit ganska långt och
