naturens hastiga, synbara utveckling nedgöt öfver oss, huru oändligt angenämt naturens framträngande lif öfverraskade oss hvarje morgon? Under Frankrikes himmel hade vi slutat våra promenader, långt innan det späda löfvet hunnit vinka oss; vi hade ibland känt blåsten mindre kall men också haft mindre njutning af det sköna. Det afsked min son på galejan ger åt sina läsare, är mindre öfverdrifvet än vi tro, innan vi hunnit låta erfarenheten rätta våra oriktigt fattade begrepp.122
Promenaderna begynna vimla af folk. Det är oändligt roligt att bese dem. Den förnämaste världen reser i täckvagn t Champs-Élysées och i Bois de Boulogne, som är en stor hage med glesa al- och hasselbuskar. Den eleganta delen promenerar i Tuilerieträdgården, och den elegans damerna sätta i sina öfverplagg, gör ett ganska angenämt intryck på ögat. Men man måste låta inbillningen stanna med ögat på ytan eller söka måla sig det inre emot sannolikheten. Dammet här är ofantligt; mina stöflar äro hvita. och ända till på bröstet, där västen är öppen, genomträngas bröstkrås, flanellskjortan och nästan själfva skinnet af damm. Föreställ dig nu den kon, som utgör damernas nedre hälft; man kan säga, att de promenerande skaka det afnötta stoftet af sina skosålor nel grembo della bella.…
Franske ministern Rumicny har nyss gift sig här och ämnar snart återvända till Stockholm. Jag har gjort ett slags ytlig bekantskap med hans svärfars familj, hertigens af Treviso. De äro ganska älskvärda personer. Grefvinnan Rumigny (hennes man har låtit legitimera en gammal grefvetitel) är just ej vacker, men hon är ett ämabelt fruntimmer, som säkert skall blifva mycket omtyckt i Stockholm.
Slutredaktionen af mina båda arbeten har satt mig i nödvändighet att för mina bekanta låtsa ej ännu vara återkommen till Paris; nu fattas det mig endast ganska litet, så är det färdigskrifvet, och jag får mera ledighet. Jag
