hvilka den ene var fruns man, generade sig alldeles icke i tal och svar för damerna, som skrattade med full hals åt uttryck, som mången svensk skönhet med tillgjord stickenhet skulle hafva låtsat icke förstå. Resan fortsattes utan afbrott till Cosne, en liten stad, dar man arbetar ganska mycket i järn och stål. Vi superade här anfallna af smedshustrur, som ville truga på oss en mängd fransyska Eskilstuna-produkter. Vagnens insidessällskap, som under resan blifvit mer inbördes bekanta, hade också blifvit yrare än förut. Ett par af herrarne drucko friskt af det sura vinet och blefvo däraf synbart muntra; men i högsta glädjen befallte konduktören afmarsch…
Jag sof hela natten ganska godt och vaknade först vid vår ankomst till Nevers klockan 8 på morgonen. Här begynte den franska osnyggheten att blifva obeskriflig, såsom den sedan söderut fortfor. Hit hörer i synnerhet obekvämligheten af den sortens nödvändighetsbyggnad, som i Frankrike kallas commodité. Antingen saknas den alldeles, och man får anvisning på gödselhögen, eller är den så tillpyntad, att man renast och bekvämligast begagnar golfvet bredvid. »La méthode est drôle» sade en af reskamraterna, i hvars sällskap jag hade äran att återbetala naturen dess skatt; men som han i detsamma höll på att halka baklänges, tillade han: »et mauvaise». Jag ber om förlåtelse af mina vänner, att jag talar om dessa saker, men det är omöjligt att draga uppmärksamheten alldeles från ämnen, som på hvarje gata och hvarje gård erbjuda sig högtals åt ögat och foten.
Vagnen rullade från Nevers. Landet blef allt vackrare och bördigare. Vi hade i flera mil ända från gårdagen följt Loirefloden, som vi i Nevers foro öfver. Vägen förde oss snart till Allierfloden, som faller in i Loiren. Vi anlände till Moulins, som ligger på Allierstranden, klockan 3 på e. m. Efter inhämtande af en tarflig, men i tre anrättningar serverad middag gingo kamraterna till hvila, men jag, som sofvit godt i vagnen, tog en guide och gick
