Resan fortsattes från Aigueperse genom Gannat, Riom och Montferrand till Clermont. Det första af dessa ställen är en liten bourg, det allra lortigaste ställe jag någonsin sett; det såg mig ut såsom en generalgödselhög åt hela provinsen. Se här en liten tafla af en gata i Gannat. Små hus af kalksten, en våning höga, murar och fönster lika bestänkta med gatsmuts. Här är nu en liten öppen plats, ungefär som om ett af husen vore borttaget. Till höger i hörnet står dörren till ett af dessa nästan öppen. Åboen, trasig och bondklädd, ligger på knä i dörren och hugger ett stycke trä mot tröskeln såsom huggkubb. Till vänster stå tvenne på länden träckiga kor, spända för en flakvagn, och idissla det godselblandade hö, som ligger framför dem; midtför dörren, just i den väg, som bär in i huset, sitter på tre stegs afstånd från detta en liten flicka om fem år, som gör sitt tarf och dymedelst presenterar ämnen till gatufyllning.
Riom är en liten befäst plats, försedd med ett stort fängelse, som är väl byggdt och ger staden ett romantiskt utseende. Gatornas trånghet tillät icke diligensen att passera, utan vi måste fara omkring staden på ett slags boulevard för att komma ut på andra sidan. Montferrand ligger ett par stenkast från Germont och syntes vara en ganska vacker stad, men liten.
Clermont är en tämmeligen vacker stad och har en högst pittoresk belägenhet, en fjärdingsväg från där de ofantliga, från Puy de Dôme, Puy de Pariou och en mängd smärre vulkaner utvräkta lavamassorna stelnat och nu formera berg, som sedda med en allmän öfverblick från höjden i stort likna svallisen, som om våren bildas på våra berg. Man ser, hur massan varit trögflytande, huru den stelnade skorpan här och där vräkt sig på sidan och hindrat lavaströmmens likformighet. Sluttningen af dessa lavaberg är nu betäckt med en svag grönska, genom hvilken den rödbrända lavan ännu lyser fram. Ofvanpå, där jorden är mera horisontal, är den kultiverad och bar nu en utmärkt
