bryderi, att mången jungfru efter skedd förlossning vid Röda bodarna135 ej tackar med större hjärtlighet.
Den 18 juni. Vi hade fått en itinéraire för vår tur i Auvergne af Cordier,136 som tydligt innehöll, att vi ej skulle ligga för länge i Clermont och hellre försumma allt annat för att se Vivarais i dep. Ardèche. Det oaktadt hade vi beslutat att hvila oss en dag här, innan vi skulle begynna våra bergvandringar. Vauquelin hade adresserat oss till en apotekare vid namn Mossier, som har en rik samling af Auvergnes mineralprodukter. Vi beslöto att se denna samling på hvilodagen, men vi träffade icke fadern hemma, och sonen hade ej nycklarna till kabinettet. Han erböd sig att i stället föra oss till de märkvärdigheter, som funnos närmast kring Clermont. Vi besökte först den mycket omtalade naturliga bron vid S:t Allyre. Här framrinner en mineralkälla, som nyttjas till brunnsdrickning, men som håller så mycket kalk upplöst, att där den framrinner, afsätter vattnet en skorpa af kalk, som höjer rännilens bädd och som därigenom hade formerat ett slags mur af kalksten, på hvars öfre yta vattnet framrann, under det det på sidorna afdunstade ökade såväl murens höjd som vidd. Marken sluttar ganska starkt, så att muren på 100 alnars afstånd från källan hunnit till 5 alnars höjd och visst 3 alnars bredd. Det besynnerligaste häraf är, att muren i sitt utväxande träffat en tämmeligen strid bäck och fortsatt att växa utöfver bäcken, så att den däröfver formerade en bro, men man har måst med konst utvidga öppningen, emedan den blef för liten för det framflytande vattnets mängd i flodtider. Detta fenomen är i första början litet svårt att förstå, men saken är ganska simpel. Fig. 1 föreställer muren, sådan han är, och fig. 2 sådan han var, då bron bildades. Man inser tydligt, att vattnets lopp var efter linjen ABC och att således genom afdunstningen under nedflytandet längs åt BC nya kalklager afsatte sig, så att ytan BC beständigt flyttades framåt, men
