Hvilken anblick, då vi kommo på yttersta brädden af berget, där vi började nedstigandet i dalen! Vägen slingrade sig i tusende bukter för att ej vara alltför mycket stupande, och stenhusen i byarna syntes såsom samlingar af hvita punkter. Omkring dalen reste sig här och där ofantliga, reguliärt koniska högar och på andra ställen sönderbrutna, bara, brådstörtande basaltberg. Midti dalen höjde sig nästan till lika böjd med sidorna däraf ett kägelformigt berg, regelbundet såsom formadt i svarfstol, och på dess spets stod ett af lava byggdt, svart, förfallet och öfvergifvet slott, som i forntiden varit en feodalherres borg. Vi nedstego varsamt, och hästarna tänkte stundom ett ögonblick efter, om de skulle våga fortsätta, och efter ¾ timmes oupphörligt nedstigande anlände vi till byn Murols, där vi stannade utanför ett slags bättre krog med åskrift: »Morin aîné loge à pied et à cheval.» Jag vet ej, hur jag kom af hästen, och var så mörbultad af ridandet, att jag hade svårt att stå.
Vi hade tagit matsäck med oss, som nu framdrogs. Kroglikheten i rummet föranlät oss att begära en plats i trädgärden, hvilket genast beviljades. Det var ett härligt solskensväder, vi sökte skuggan och vände oss åt löfsalen, men o ve! den hade här samma bifunktion som gatorna i Paris, Clermont och alla andra franska städer, och näsan bekräftade snart på afstånd den misstanke ögat gifvit. Vi måste således begifva oss åt ett annat hörn af trädgården, där en låg mur gaf en half skugga; vi utbredde våra kappor i ett kålland och lade oss att spisa på romerskt vis. Hästryggen hade ej förtagit aptiten, och vi gjorde ett godt mål.
Efter en kort stunds hvila bestego vi Puy de Tartaret, vid hvars fot Murols ligger. Den hade en vacker konisk form och såg nedifrån ut att vara rund i toppen. Dess nordöstra sida var beväxt med löfskog, men den sydvästra bestod ännu nästan endast af lapilli och vulkanisk aska, här och där betäckt med en gles grönska. I toppen funno vi en ganska vid och djup krater af en rätt vacker och reguliär form. Af den västra sidan
