Gubben Lacoste kom på aftonen och gjorde oss en kontravisit.
Den 26 juni. Användes hel och hållen till uppsatser af våra reseäfventyr och räckte knappt till. Vi hade ämnat besöka Puy de la Poix, men elakt väder hindrade oss. Den äldre Mossier, fadren, besökte oss och vi honom. Han gaf oss åtskilliga vackra Auvergne-mineralier.
Den 27 juni. Kl. 1 väcktes vi för att följa den till staden le Puy aftågande diligensen. Vi hade aftonen förut afsändt vårt gröfre bagage till unga Mossier, som lofvat afskicka det med forvagn till Lyon, där det skulle emottagas af M. Biétrix, pharmacien, Rue de l'enfant qui pisse. Vår diligens befanns vara en gammal hyrvagn med ett schäslikt säte på framsidan; jag och Almroth togo plats där, under det Arfvedson, som sist hann till åkdonet, måste hålla till godo att åka inuti. Sällskapet där bestod af tvenne bönder från trakten omkring Puy. Åkdonet var tämmeligen bekvämt, jämförelsevis med hvad oss sedan förestod, och utsikten från cabriolet‘en i början af vägen ganska intressant. Vi foro långs åt östra sidan af Auvergnes vulkankedja emellan Puy de Covent och la Montagne de Gergovia. Städer, byar och köpingar lågo i myckenhet på och omkring bergtopparna. Slutligen hade vi tagit så mycket åt öster, att bergen försvunno, och vi anlände kl. ½ 11 till den lilla staden Issoire. Här fingo vi kuskens befallning att äta middag, hvilket vi icke tyckte om, helst värdshuset föreföll oss nog kroglikt. Som vagnen skulle vänta till kl. ½ 1 för att hvila hästarna, gjorde vi en liten promenad till ett vid vägen liggande stenbrott, men detta var ej annat än en vittrande granit med sprickfyllningar af en art rödkrita; vi vände därföre om igen, och som man på ett efter utseende snyggare kafé ej kunde erhålla annan förtäring än kaffe, så måste vi bekväma oss att spisa vår middag på det värdshus, där vagnen stannat. Våra bönder
