hade redan slutat sitt mål och lågo nu med händerna i kors och med sina stora Sesemans-hattar145 på hufvudet i en slumrande ställning.
Resan fortsattes efter maten, och vi anlände kl. kring 7 till en annan liten stad, kallad Brioude. För att komma in i värdshuset visade man oss in genom tvenne omåkade stall, som båda måste på längden genomvandras, därpå kom man in i köket, där vi tillsade om rum öfver natten. Man förde oss genom en oupplyst och en upplyst trappa in i ett tämmeligen snyggt rum med en säng. Vi behöfde tre, men pigan lät oss förstå, att det ej kunde fås. Efter mycket prut lofvade hon oss att få tvenne; hon lagade då till en säng i detta och en säng i ett annat rum, där en roulier hade den andra sängen. Vi skjutsade forkarlen in i den granna kammaren och togo båda sängarna i detta rum, hvilken förändring ej särdeles behagade jungfrun. Vi superade bland sällskapet i matsalen, som låg bredvid köket, men vi hade ett särskildt bord. Om jag vore målare, så skulle jag här ge en tafla af hvad vi hade framför oss, som skulle blifva ganska lustig; men tyvärr kunna ord ej på ett rätt frapperande sätt uttrycka konturer, miner, klädedräkter och åtbörder, så att jag går våra spisgäster förbi.
Ända från Issoire hade bondfolket begynt taga en egen bestämd klädedräkt, särdeles karlarne, bestående i trasiga grå jackor, dito långbyxor och bara ben i träskor; till allt detta
