nyttjades trekantiga hattar och stångpiska. Hattarna voro ofta nya och af den modernaste fason, att mången gardesfänrik, som går med vänstra örat och ett stycke af den nyklippta hufvudskulten ofvanom bara, ej sätter en bättre hatt på resten af hufvudet. Hårpiskan syntes hafva varit kammad till julhelgen. Här och där föreföllo mindre moderna, trekantiga hattar, men det var mest hvardagshattar af den art, som ses på figurerna i alla ritningar af scener ur revolutionshistorien, där packet är afritadt med en sanning, som frapperar, när man sedan kan jämföra den med naturen …
Den 28 juni. Vi väcktes kl. ½ 4 af en tjock figur, barfotad, med stångpiska och ett talgljus i handen, hvilket han tog med sig ut igen, så att vi måste stiga upp i mörkret. Lyckligtvis var detta ej förknippadt med stora svårigheter, ty vi hade lagt oss fullt klädda, insvepta i våra kapprockar for att inbilla vägglössen, att vi ej voro där, likasom bonden, som hade ohyra i skinnpälsen, vände hårsidan ut och sade: »Nu tycker jag, att lössen skola undra, hvart jag tagit vägen».
Då vi kommo ned, höll man på att spänna för en cabriolet med en häst. Som vi betalt för en diligens och tvenne hästar, gjorde vi föreställningar, men hvilka icke afhördes, och vi funno nu, att den uppriktige postmästaren på den senare byrån i Clermont bedragit oss lika behändigt som den förre med den skillnad, att nu voro vi i fällan. Bönderna satte sig längst in, Arfvedson tog rum på framsätet, och nu återstod åt Almroth och mig tillsamman en plats, som var för trång åt endera af oss. Vi läto konduktören i ej tvetydiga, välbekanta fransyska termer, i hvilkas uttal vi nu ej sakna en viss färdighet, förstå att detta ej går an, och då jag befallte honom visa en plats för den femte personen, bad han mig sätta mig par derrière, hvilket besvarades med en ganska kraftig spark. Det var roligt att se, hvilken uppväckande kraft
