souvenirer af vackra petrifikater, som redan någon tid förut blifvit funna. Man inviterade oss starkt att stanna öfver måndagen för att se denna stads ryktbara bandfabriker och sammetstillverkning samt att bese gevärsfaktoriet; men vi måste åsidosätta dessa anbud för att hafva någon tid öfrig för andra ställens beseende.
Den 5 juli. Vi afreste med diligensen från S:t Étienne till Lyon kl. 6 f. m. och ankommo till Lyon kl. 6 e. m. efter att hafva rest ungefär 6 svenska mil. Vägen var ytterst elak, väderleken het med en gruflig storm, som blåste oss fulla af damm. Vi hade till resesällskap tvenne fransmän och ett fruntimmer, fru till en af resesällskapet. M. de Lachance åkte med oss inuti vagnen; det var en städad och artig man. I cabriolet‘en sutto herr och fru Montagny från S:t Chamond, en liten stad i grannskapet af S:t Étienne. Vid middagen, som togs på ett kroglikt värdshus vid landsvägen, smorde sig hr Montagny något ansenligt och pratade sedan grufligt högt med kusken och sin hustru, men under vägen fann han, att det var en lucka emellan vagnen och cabriolet‘en, hvilken han öppnade, och brast nu lös på oss. Han ville veta, hvad landsmän vi voro, hvilket vi lofvade honom [att omtala], om han kunde gissa sig till det. Han sträfvade därmed ganska länge, men som Sverige icke fanns i hans Europa, fick han icke sin nyfikenhet stillad.
Vägen presenterade ingenting märkvärdigt förrän i grannskapet af Lyon. En mängd af välbyggda landställen tillkännagåfvo grannskapet af en stor stad. Slutligen blef Rhône-floden synlig, därefter Lyon, som sammansmälte med den omkringliggande tätt bebyggda trakten. I söder framgläntade Alperna med deras hvita, på långt håll synliga snöhufva. Längre fram förente sig Saône-floden med Rhône; den förras vatten är ganska orent och grumligt och kommer med en skenbart större fart, det blandar sig icke i början med Rhônens vatten, utan båda följas åt i
