blött huden riktigt, och fick stöten, då staplarnas knappar sattes i kontakt. Förklaringen faller af sig själf.
Från lektionen gingo vi upp på en höjd på stadens nordöstra sida, där man i en trädgård byggt ett slags altan på taket af ett lusthus, kalladt le Pavillon de Bignon, där vi hade Lyon, dess båda majestätiska floder och den omliggande nejden under våra fötter. Det var en oändligt intressant anblick. De snöbetäckta, starkt upplysta Alperna slutade taflan i söder Lyon är till sin omkrets en liten stad, den är knappt så stor som Linköping. Men den består af idel 5- till 6-våningars stenhus, där folket bor tätt tillsamman, så att 120,000 människor, d. ä. hälften mer än i Stockholm, äro sammanbragta inom detta lilla utrymme. Husen äro merendels vackra, men grå till färgen och uppförda af sandsten. Gatorna hållas renare än i Paris, och människoträcken möter här ej mer ögat på alla ställen såsom i andra franska städer. Allt har mer utseende af huslighet och treflighet; kvinnorna äro ej så vackra, ej så smakfullt klädda som i Paris, och man möter sällan manfolk riktigt herreklädda; med få ord, man ser, att invånarne i denna stad alla äro sysselsatta och hysa ganska få förnäma dagdrifvare. — Från höjden nedstego vi igen, togo vår väg längsefter kajen på Saône-stranden, passerade öfver det magnifika torget la Place de Bellecour, som ej har sin like i Paris, hvarefter vi sedan återvände långsefter Rhône-stranden på dess kaj, som är en med träd planterad promenad, där stadens invånare i mängd samlas för att njuta aftonsvalkan. Rhône-stranden är stadens bäst byggda och vackraste del, och man ser sällan någonting vackrare i denna väg. Värmen ökades mot aftonen, så att vi kommo nästan halfdöda af hetta tillbaka till vårt logis kl. ½ 9. Det var då nästan mörkt.
Den 7 juli. Arfvedson hade medfört ett rekommendationsbref till handlanden Fournier. Han var bortrest, men vi fingo en commis från hans hus att visa oss
