grönt ville han göra därigenom, att han blandade en upplösning af hvit arsenik i saltsyra med en upplösning af kopparvitriol i vatten. Att han icke fick något precipitat var klart, men det hindrade honom ej att säga åt åhörarne: »Ni ser, hvilken skön grön färg det är.»
Apotekaren Biétrix hade dagen förut mött oss och i pompösa termer yttrat, att pharmaceutici i Lyon visste, att jag var där, och skulle icke låta tillfället gå förbi utan att göra någon artighet; han stämde möte med oss i Tessiers lektion. Min fruktan för ett apotekarkalas blef stor, men lyckligtvis lärer annonsen betyda lika litet som den rendez-vous Biétrix gaf oss, ty han infann sig icke. — Värmen nödgade oss att vara inne till aftonen. Vi gingo då på spektaklet. Teatern är nätt, amfiteatern är ej grann, men rätt snygg. Orkestern var fullstämmig och syntes god. Åhörarnes antal var ringa och bestod mest af officerare. Man gaf Jean de Paris tämmeligen försvarligt. Prinsessans roll sjöngs utmärkt väl. Därefter en balett kallad l’Amour et la folie, som till sammansättning och utförande var högst usel.
Den 8 juli. Den besvärande värmen plågade oss i Lyon mer än en lika temperatur skulle hafva gjort i Sverige. Vi hade ej mer än 25 à 26 grader, men det var ute och inne lika, himmelen var betäckt och luften fuktig. Den kallare stunden på morgonen sänkte termometern blott en grad. — Vi begynte således vår dag med en rådplägning, om hvad vi skulle företaga, som skulle minst kosta på, och beslutet blef här som i de flesta rådplägningar otaget. Almroth, som ville se myntet i Lyon, gick att uppsöka vederbörande, men återkom om en timme med den underrättelsen, att det stått redan i flera år, att det var detsamma som i Paris samt att myntmästaren i stället för att öppna sina verkstäders rostiga lås hade erbjudit sig att föra oss till hr Artaud, direktör af museum, för att vi skulle få se hans kabinett af antikviteter. Vi gjorde sedan en liten promenad till hvad man här kallar le Jardin des
